Australian kelpie anses vara en i huvudsak frisk och sund hundras vilket också styrks av försäkringsbolagens statistik när det gäller sjukdomar och skador. Hundrasens allra främsta orsak till att behöva söka veterinärvård är trauman enligt Agria Breed Profile. En del sjukdomar finns dock, dessa presenteras under detta avsnitt.
Leder
Höftdysplasi
Höftledsdysplasi är en felaktig utveckling av hundens höftled. Felet upptäcks sällan hos valpar utan uppkommer under hundens uppväxt. Höfternas ledstatus graderas som grad A, B, C, D eller E av den avläsande veterinären, där grad A och B står för normala höfter, C för lindrig dysplasi, D för måttlig dysplasi och E för kraftig dysplasi. För att få registrera en Australian kelpie avkomma krävs att föräldradjuren är friröntgade med grad A eller B.
Australian kelpies ligger på en relativt hög nivå av hundar vars höfter röntgas, cirka 75 % (gäller hundar registrerade åren 2011–2015). Statistiken varierar dock från år till år. Australian Kelpie är en numerärt liten ras och varje individ har ett relativt stort genomslag i statistiken. Hundrasen har en relativt låg andel HD-fel som i genomsnitt under 2011-2015 åren har legat på ca 12 % med en spridning på mellan 7 och 14 %. Eftersom rasen är liten är det av stor vikt att HD-felen inte ökar.
Armbågsledsdysplasi
Enstaka fall av armbågsdysplasi finns rapporterade men Australian kelpie har inget fastställt hälsoprogram mot sjukdomen och behov av sådant anses inte finnas i dagsläget. Tills vidare räcker den röntgen som sker. Rasklubben rekommenderar att armbågarna röntgas hos avelsdjur. Affekterade hundar skall inte användas i avel.
Patellaluxation
Patellaluxation förekommer i enstaka fall. Affekterade hundar skall inte användas i avel.
Statistik från Agria Breed Profile visar att Australian kelpie drabbas av hjärtfel i något högre grad än medelrasen. Enligt Agria Breed Profile är hjärtfel i lägre grad en anledning till att en kelpie avlivas än hos medelrasen. En vanlig diagnos på hjärtan hos kelpien är endokardos/mitralisinsufficiens. Det är en sjukdom som ger en gradvis försämring av hjärtats funktion. Hos gamla hundar kan processen ses som en del av hundens åldrande. Statistik från försäkringsbolag, hälsoenkäter och annan insamling av sjukdomsdata visar på att det förekommer att även yngre hundar i rasen kan drabbas av sjukdomen.
Rasklubben kartlägger hjärtfel i rasen för att få fram strategier att minimera risken att hundar som insjuknar i ung ålder går i avel. Det rekommenderas att hundar som ska gå i avel gör ultraljud på hjärtat. Resultatet bör vara utan anmärkning på hundar under 7 år. Hundar med små läckage i klaffarna som kan hänföras till normalvariation kan även användas i avel. Hundar från 7 års ålder kan små förändringar eller små läckage vid ultraljud vara acceptabelt men inte patologiska blåsljud hos hundar yngre än 10 år.
Epilepsi
Epilepsi finns i två former, en primär och en sekundär. Den primära är ärftlig och visar sig oftast på unga hundar mellan 1–2 år, den sekundära är inte ärftlig utan orsakas av andra sjukdomar, t.ex. hjärntumör eller trauma mot huvudet och visar sig oftast på äldre hundar. Epilepsi yttrar sig i form av mer eller mindre kraftiga kramper i hela eller delar av kroppen. Hunden kan ramla omkull och få ryckningar i ben, nacke och mun. I lindrigare form kan hunden uppfattas som okontaktbar eller försöka fånga flugor som inte finns (flysnapping).
Epilepsi förekommer i en mycket liten grad hos rasen. Affekterade hundar ska inte användas i avel. Hundar med 1 kull- eller helsyskon med epilepsi bör vänta med avelsdebut till minst 4 års ålder, för att se att det inte dyker upp flera affekterade hundar i syskonskaran. Hundar med två eller fler kullsyskon/helsyskon med epilepsi bör inte användas i avel. Hundar som har lämnat 2 eller fler avkommor med olika partners som insjuknat i epilepsi bör inte användas vidare i avel. Diagnostiserade fall bör rapporteras till uppfödaren samt rasklubben.
Livmoderinflammation
Livmoderinflammation förekommer i rasen. Sjukdomen i sig orsakar inte reproduktionsproblem, men eftersom kastrering är en vanlig behandlingsmetod, påverkar sjukdomen helt klart fertiliteten hos individen och även i populationen.
Ögonsjukdomar
Ögonsjukdomar förekommer i enstaka fall inom rasen. Vid avel skall SKK's generella rekommendation beaktas.
Läs mer om Rasspecifik Avelsstrategi (RAS)
Svenska Kelpieklubbens nulägesbeskrivning, mål och strategier för hundrasens hälsa.
Kryptorchism förekommer inom rasen. Åkomman innebär att hanhunden inte har båda testiklarna nere i pungen. Den ena testikeln ligger kvar i bukhålan, i undantagsfall kan båda ligga kvar i bukhålan.
Kryptorchism ses som ett allvarligt fel och det är otillåtet att avla på belastade individer, hänsyn skall också tas till familjebilden då det anses vara ärftligt. Hanhund i avsaknad av en eller båda testiklar är inte godkänd i avel och avkomma beläggs med registreringsförbud.
Prostataproblem
Förekomsten av prostataproblem ökar med åldern på hundarna. Prostataproblem i sig orsakar inte reproduktionsproblem, men eftersom kastrering är en vanlig behandlingsmetod, påverkar sjukdomen helt klart fertiliteten hos individen och även i populationen.
Tandförluster
Tandförluster förekommer i viss mån inom rasen. Enstaka förluster av P1 och P2, förutsatt att förlusterna inte sitter bredvid varandra, anses som ett ringa fel. Förluster av fler tänder och av större tänder anses som ett fel. Tandförluster är ärftligt och hänsyn tas till både individ och familjebild i avelsarbetet.
