Rasens ursprung har genom åren diskuterats och det finns flera myter kring delar av ursprunget. En myt bygger på den röda färgens ursprung. Det föddes redan från början minst en röd valp ur varje kull, vilket medförde tron om att den australiska vildhunden, dingon, skulle vara en del av rasens ursprung. Enligt vad författaren Norm McLeod har skrivit i sin bok finns dock föga belägg för det skulle vara sant eftersom det hade fötts röda valpar ur tidigare kullar från föräldraparet Brutus och Jenny i ursprungslandet. Dessutom konstaterade uppfödare att ju längre de kom från dingoursprunget desto bättre vallhundar avlades fram. En annan myt om den röda färgen är att en vallhund parades med en räv. En kombination som enbart kan ge sterila valpar då hund och räv har olika kromosomantal.

Från en av parningarna mellan King’s Kelpie och Moss uppkom en linje som producerade en av de mest berömda hundarna inom rasen, en blå hanhund vid namn Coil. Jack Quinn startade Coil på vallhundstävlingen i Sydney 1898 som han vann med maxpoängen 200, det med ett brutet ben! Coil hade i sin första start på vallhundstävlingen erhållit maxpoäng och kvalificerat sig för finalomgången. Under samma kväll råkade han ut för en olycka varpå hans ena framben blev brutet. Trots det brutna benet fick Coil starta och genomförde hela tävlingen med maxpoäng och vann! Efter det kom han att kallas ”The immortal Coil”, den odödlige Coil.

Jack Quinn kom att betyda mycket för rasens utveckling genom framgångarna med sin uppfödning. Han gjorde rasen populär både för tävling som arbetande hundar ute på gårdarna. Quinn höll sig strikt till de ursprungliga linjerna, medan uppfödarna King & McCleod avlade mer med importerade hundar i deras uppfödning, något som de ofta blivit kritiserade för.

En annan mycket känd kelpie är Red Hope, en mörkt röd hane med härstamning från Kings uppfödning. Under 1920-talet vann Red Hope topplaceringar på inte mindre än 52 vallhundstävlingar och segrade på 19 tävlingar. Hans var så framgångsrik att varenda uppfödare använde honom på sina tikar. Red Hope finns bakom större delen av dagens “Show kelpies”.

I början av 1900-talet avlades alla Kelpies enbart som vallhundar. När utställningarna började bli vanligare hände det att uppfödarna visade upp sina hundar vid de sammanhangen. Den första standarden för rasen skrevs 1902. De första hundarna som blev utställningschampions var vallhundar, som användes såväl av uppfödare med fokus på utställningsframgångar och uppfödare som endast avlade på vallegenskaperna samt uppfödare som avlade för både skönhet och vallegenskaper. 

Under den period uppfödarna var verksamma på både vallhundställningar och utställningar började hundutställningarna bli allt mer populära. Fler uppfödare, särskilt stadsbor, började inrikta sin avel främst på exteriör skönhet samt övriga uppfödare som ville ha en ras som man både kunde ställa ut och arbeta med. Två kelpietyper började utmärka sig med märkbar skillnad i utseende och arbetsförmåga. Uppfödarna av de olika typerna ville inte erkänna varandras avel och därför bildade en grupp uppfödare The Working Kelpie Council (WKC) år 1965, med syftet att bevara samt främja de ursprungliga linjernas medfödda vallningsegenskaper. Organisationen började föra egen stambok och 1967 publicerades första bandet av National Stud Book. Rasen splittrades totalt ett par år senare, med två olika register, WKC för Working kelpie och ANKC för show kelpie som idag heter Australian kelpie.

De första kelpiesarna kom till Sverige 1973 då Byrosi Barkem och Pavesi Tar Baby, en hane och en tik, importerades. Barkem har tillsammans med en annan import, Nymagee Oongarra, betytt mycket för den svenska kelpiestammen.

Från början registrerades alla som Australian kelpie men fr.o.m. 2000 registreras hundar med Working Kelpie Council (WKC) härstamning i Svenska Kennelklubbens annexregister. Omregistrering av Australian kelpie med WKC härstamning till Working Kelpie, genomfördes av SKK och Nordiska Working Kelpie Rådet (NWKR).

Australian kelpie har visat sig vara en framgångsrik allroundhund. Rasen har inte bara erhållit framgångar som vallhund utan även inom lydnad, agility, freestyle och de flesta bruksgrenarna. Flera Australian kelpies har också blivit svenska mästare inom både spår, sök och rapport. Representanter för hundrasen har dessutom utsetts till bästa brukshund vid flertalet tillfällen. Som lydnadshund har Australian kelpien inte bara blivit Svensk Mästare utan även Världsmästare, två gånger. Hundrasen har även visat att den fungerar utmärkt som tjänstehund både inom bevakning och räddning.