Svenska Kelpieklubbens rekommendationer

Uppfödare

• Uppfödare ska vara medlem i Svenska Kelpieklubben.

Avelshundar

• Hälsa

  Om armbågar är röntgade bör resultatet vara ED ua (0).

  Genomfört ultraljud på hjärta innan parning. Resultatet bör vara utan anmärkning på hundar under 7 år. Hundar med små läckage i klaffarna som kan hänföras till normalvariation kan även användas i avel. Hundar från 7 års ålder kan små förändringar eller små läckage vid ultraljud vara acceptabelt men inte patologiska blåsljud hos hundar yngre än 10 år. 

• DNA-test

  CA och ILM hos Australian Kelpie

  Under många år har man sett fall av två ärftliga sjukdomar hos kelpie, både i Europa och Australien:

  CA (cerebellär abiotrofi/ataxi)
  ILM (intestinal lipid malabsorption)

  Även i Norden, inklusive Sverige, har fall av båda sjukdomarna konstaterats under senare år. Ett antal hundar har DNA-testats och bland dessa finns både fria individer, anlagsbärare och ett mindre antal affekterade hundar. De affekterade hundarna har i regel testats efter att sjukdom misstänkts utifrån kliniska symtom.

  Rekommendationer för avel

  Både CA och ILM nedärvs autosomalt recessivt. Det innebär att en valp måste ärva sjukdomsanlaget från båda sina föräldrar för att själv utveckla sjukdomen.

  DNA-testning av avelsdjur är därför ett värdefullt verktyg för att:

  • undvika att sjuka valpar föds,
  • bevara genetisk variation i rasen,
  • underlätta långsiktigt avelsarbete.

  Om en hund är DNA-testad och konstaterad anlagsbärare för CA eller ILM ska den enligt gällande svenska regler endast paras med en genetiskt fri partner.

  Om den ena föräldern är testad fri behöver den andra föräldern inte vara testad för att kombinationen ska vara fri från risk att producera sjuka valpar.

  Om ingen av föräldrarna är testad finns idag inga särskilda lagkrav, men risken för att två bärare paras med varandra är då okänd.

  Vid parning mellan en fri hund och en anlagsbärare förväntas avkommorna teoretiskt bli:

  • 50 % genetiskt fria
  • 50 % anlagsbärare

  Anlagsbärare utvecklar inte sjukdomen.

  Samma prinip gäller för andra DNA-testade recessiva sjukdomar. Ett undantag är för närvarande CEA, där särskilda regler gäller.

  CA – Cerebellär abiotrofi/ataxi

  CA är en ärftlig neurologisk sjukdom som påverkar lillhjärnan (cerebellum). Sjukdomen leder till att nervceller i lillhjärnan successivt förtvinar, vilket orsakar störningar i koordination och balans.

  Hos kelpie finns två kända varianter:

  • LINGO3 – symtomen visar sig vanligtvis vid 4–16 veckors ålder.
  • VMP1 – symtomen debuterar senare och åldern vid insjuknande varierar.

  CA är en progressiv och obotlig sjukdom. När hundens livskvalitet försämras kraftigt kan avlivning bli nödvändig.

  Symtom vid CA

  • Vinglig och ostadig gång
  • Svårigheter att hålla balansen
  • Hypermetri (överdrivna rörelser och höga steg)
  • Intentionstremor (skakningar vid fokuserade rörelser, exempelvis när hunden äter)
  • Problem att vända, hoppa eller gå i trappor
  • Ofrivilliga ögonrörelser (nystagmus)

  DNA-test för CA

  Det DNA-test som används idag är ett så kallat markör- eller risktest. Testet identifierar genetiska markörer som är starkt kopplade till sjukdomsanlaget, men själva sjukdomsgenen är ännu inte identifierad.

  Testet utvecklades ursprungligen för Working Kelpie, men tillgängliga data talar för att det fungerar väl även för Australian Kelpie samt AK/WK-korsningar.

  ILM – Intestinal Lipid Malabsorption

  ILM är en ärftlig sjukdom som påverkar valpens förmåga att ta upp och omsätta fett. Valpar med ILM saknar fungerande lipas 1, ett enzym som behövs för fettspjälkning under den tidiga uppväxten.

  Sjukdomen visar sig från födseln och utvecklas inte senare i livet.

  Drabbade valpar föds normalt stora men växer därefter betydligt långsammare än sina kullsyskon. Vid åtta veckors ålder är de ofta ungefär hälften så stora som sina friska syskon om de överlever den första tiden.

  Symtom vid ILM

  • Dålig tillväxt
  • Fet, gulaktig eller gråaktig avföring (steatorré)
  • Diarré
  • Uppsvälld buk
  • Dålig pälskvalitet
  • Ofta kraftig hunger, men ibland nedsatt aptit

  Behandling och prognos

  Sjukdomens svårighetsgrad varierar.

  Många valpar kan överleva om de får stöd under övergången till fast föda. Behandlingen består vanligtvis av:

  • fettreducerad kost
  • tillskott av pankreasenzymer (exempelvis Creon)

  Vid cirka 12 veckors ålder börjar produktionen av lipas 2, vilket ofta gör att enzymtillskottet successivt kan trappas ut. Många hundar kan därefter leva ett gott liv med anpassad kost.

  Vissa drabbade hundar förblir något mindre som vuxna och kan uppvisa avvikande pälskvalitet eller ett något annorlunda utseende, medan andra utvecklas helt normalt.

  Genetik

  ILM orsakas av en mutation i ACSL5-genen och nedärvs autosomalt recessivt.

  För ILM finns ett DNA-test som har utvecklats och validerats specifikt för Australian Kelpie.

  Övriga DNA-tester

  Flera laboratorier erbjuder DNA-paneler med ett stort antal sjukdomsanlag.

  SVEKK/AK rekommenderar försiktighet med tester som inte är validerade för kelpie. Vissa sjukdomar har aldrig dokumenterats inom rasen, och resultaten kan därför vara svåra att tolka.

  Konsekvensen kan bli att fullt friska avelsdjur utesluts på felaktiga eller irrelevanta grunder.

  DM (Degenerativ myelopati)

  Det finns i dagsläget inget rasspecifikt och validerat DM-test för kelpie.

  Hundar som enligt DNA-test klassificeras som affekterade har i flera fall visat sig förbli helt symptomfria. Samtidigt omfattas resultaten av gällande avelsregler.

  Mot denna bakgrund rekommenderar SVEKK/AK att man avstår från DM-testning tills bättre kunskapsunderlag finns.

  CEA

  Även CEA-testet saknar i dagsläget validering för kelpie.

  Om målet är att undersöka hundens ögonhälsa rekommenderas i första hand ögonlysning hos veterinär.

  Rapportera gärna testresultat

  SVEKK/AK är tacksamma om kopior av DNA-testresultat skickas till:

  This email address is being protected from spambots. You need JavaScript enabled to view it.

  Informationen är värdefull för det fortsatta arbetet med rasens hälsa och avel.

• Mentalitet

  Mentalbeskriven med värdesiffra 3, 4 eller 5 i momentet kontakt 1a – 1c, samt värdesiffra 1, 2 eller 3 i skottprov moment 10.
  eller
  Känd mental status (MH) samt godkänd i Korningens mentaldel (MT)
  eller
  godkänt vallhundsprov.

• Exteriör

  Minst Good (2:a enligt gamla systemet) i Öppenklass/bruksklass
  eller
  minst Very Good (1:a enligt gamla systemet) i Unghundsklass
  eller
  godkänd på korningens exteriördel.

• Allmänt

  Hunden bör inte vara yngre än cirka 3 år vid första parningen.

Utvärdering

• Utvärdera avkommors hälsa och mentalitet med MH och HD-röntgen efter 2 kullar (eller 10 avkommor) innan en tik eller hane används igen i avel.

Antal avkommor

• Undvika att upprepa samma eller snarlika kombinationer. Det har en negativ effekt på den genetiska variationen i rasen.

• Ingen hund i rasen bör få över 36 avkommor i Sverige. Idealt är att en hund får omkring 14-16 avkommor i Sverige under sin livstid.
• Ingen hund bör överstiga 72 barnbarn i Sverige.
• Har någon av föräldrarna till en hane mer än 72 barnbarn i Sverige bör hundägare vara restriktiv med att låna ut hane gå i avel.
• Ta hänsyn till hur en hunds syskon har använts i avel.
• Ingen hund bör överanvändas i avel.