Rasstandrad
Den första rasstandarden för Australian kelpie skrevs 1902 av Robert Kalinski. Rasstandarden antogs 1 januari 1963 av Australiska Kennelklubben (ANKC).
FCI erkände Australian Kelpie som hundras 1973 och baserar rasstandarden efter ANKC.
Dokument rasstandarder
| SKK standard för Australian kelpie | |
| Ursprungsland/Hemland | Australian |
| Användningsområde | Vallhund |
| FCI-klassifikation | FCI-Standard N° 293 Grupp 1, sektion 1, med arbetsprov |
| Bakgrund/ändamål | Efter att stora landområden öppnats för exploatering i delstaterna New South Wales och Victoria ökade fårpopulationen så mycket att det fanns egendomar på över 800 000 hektar med över 250 000 får. På så stora ytor var fårvallning med herdar (ursprungligen straffångar) opraktisk. Istället sattes trådstaket upp och fåren släpptes fria. Det blev nödvändigt med hundar för att hantera fåren på så stora områden. En hundras behövde utvecklas för arbete i de förhållanden som rådde i Australien vilka inkluderade hetta, besvärlig terräng, sandstormar och stora avstånd. Det blev rasen australian kelpie med hundar som kunde arbeta outtröttligt i det hetaste och dammigaste av klimat. Liksom för så många raser är ursprunget till australian kelpie omdiskuterat. Det råder dock inga tvivel om att hundar som importerades från Skottland lade grunden till rasen. Dessa hundar var svarta med tanteckning, långhåriga, medelstora och av collietyp med vippöron. Vissa av dem var släthåriga med ståndöron men också av collietyp. Bland avkommorna från de importerade hundarna förekom leverbruna och leverröda valpar. |
| Helhetsintryck | Helhetsintrycket skall vara en smidig, livlig hund av hög klass, som visar hård muskelkondition kombinerad med stor smidighet i lemmarna och som ger intryck av förmåga till outtröttligt arbete. Den skall vara fri från varje antydan till spinkighet. |
| Viktiga måttförhållanden | Kroppslängden, mätt från bröstbensspets till sittbensknöl, skall förhålla sig till mankhöjden som 10 till 9. |
| Uppförande/Karaktär | Australian kelpie är en utomordentligt uppmärksam, pigg och i hög grad intelligent hund med ett milt, följsamt lynne och en nästan outtömlig energi och en påfallande lojalitet och plikttrogenhet. Rasen skall ha en naturlig instinkt och fallenhet för att valla får, både på öppen ostängslad mark och i inhägnade fållor. Varje felaktighet i byggnad eller temperament som är främmande för en arbetande vallhund måste anses som otypisk. |
| Huvud | Huvudet skall stå i proportion till hundens storlek. Huvudets allmänna form och kontur skall ge ett ganska rävlikt intryck, vilket mildras av de mandelformade ögonen. |
| Skallparti | Skalle: Skallen skall vara en aning rundad och bred mellan öronen. Pannans profil skall vara rak. Stop: Stopet skall vara markerat. |
| Ansikte | Nostryffel: Färgen på nostryffeln skall överensstämma med pälsfärgen. Nosparti: Nospartiet skall vara fint utmejslat och markerat. Det skall helst vara en aning kortare än skallen. Läppar: Läpparna skall vara torra och ligga väl an. Käkar/tänder: Saxbett med starka, sunda och regelbundna tänder. Kinder: Kinderna skall varken vara grova eller utstående, men rundade mot nospartiet. Ögon: Ögonen skall vara mandelformade, av medelstorlek och tydligt markerade i vrårna. Uttrycket skall vara intelligent och ivrigt. Färgen skall vara brun och harmoniera med färgen på pälsen. Hos blå hundar är ljusare ögonfärg tillåten. Öron: Öronen skall vara av medelstorlek, upprättstående och avsmalnande till en fin spets i tippen. Själva örat skall vara tunt men starkt vid basen. Öronen skall vara brett ansatta på hjässan, luta utåt och vara lätt rundade i ytterkanten. Insidan av örat skall vara väl behårad. |
| Hals | Halsen skall vara medellång, stark, lätt välvd och gradvis övergå i skulderpartiet. Den skall vara fri från löst halsskinn och ha en någorlunda kraftig krage. |
| Kropp | Överlinje: Överlinjen skall vara fast och jämn. Ländparti: Ländpartiet skall vara starkt och muskulöst och flankerna skall ha gott djup. Kors: Korset skall vara ganska långt och sluttande. Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup, musklad och måttligt bred. Revbenen skall vara väl välvda och nå långt bak. Bröstkorgen skall inte vara tunnformad. |
| Svans | I vila skall svansen hänga i en mycket lätt båge. Under rörelse eller upphetsning får den höjas, men under inga omständigheter får någon del av svansen bäras in över ryggen. Svansen skall vara ansatt så att den jämnt övergår till det sluttande korset och den skall räcka ungefär till hasen. |
| Framställ | Helhet: Frambenen skall vara muskulösa med stark men elegant benstomme. Sedda framifrån skall de vara raka och parallella. Skulderblad: Skuldrorna skall vara torra, muskulösa och väl sluttande med skulderbladen tätt ansatta vid manken. Överarm: Överarmen skall bilda en korrekt vinkel mot skulderbladet. Armbåge: Armbågarna får varken vara inåt- eller utåtvridna. Mellanhand: Mellanhanden skall sett från sidan ha en lätt lutning för att säkerställa smidigheten i rörelserna och förmågan att vända snabbt. Framtassar: Framtassarna skall vara runda, starka och väl slutna med tjocka trampdynor, välvda tår och starka, korta klor. |
| Bakställ | Helhet: Bakstället skall vara brett och starkt. Bakbenen skall sedda bakifrån, från hasorna till tassarna, vara raka och parallella och varken vara för brett eller för trångt ställda. Knäled: Knäleden skall vara väl vinklad. Has/hasled: Hasorna skall vara låga. Baktassar: Baktassarna skall vara runda, starka och väl slutna med tjocka trampdynor, välvda tår och starka, korta klor. |
| Rörelser | För att uppnå den nästan obegränsade uthållighet som krävs av en arbetande fårhund på vidsträckta marker måste australian kelpie vara absolut sund, både i byggnad och i rörelser. Rörelserna skall vara fria och outtröttliga och hunden måste ha förmåga att vända plötsligt i hög fart. I trav närmar sig tassarna varandra allt eftersom tempot ökar, men när hunden står stilla skall benen vara parallellt ställda. |
| Päls | Pälsstruktur: Pälsen skall vara dubbel med kort, tät underull. Täckhåret skall vara tätt, rakt och hårt samt ligga utefter kroppen så att det står emot regn. Under bålen skall pälsen vara längre och på baksidan av låren bilda måttliga byxor. På huvudet (inklusive insidan av örat), benens framsidor och på tassarna skall pälsen vara kort. På halsen skall den vara längre och tjockare och bilda en krage. Svansen skall vara borstigt behårad. I genomsnitt skall pälsen på kroppen vara från 2 till 3 cm lång. En päls som är för lång eller för kort är fel. Färg: Svart med eller utan tanteckning, leverröd eller leverbrun med eller utan tanteckning, fawn, blå. |
| Mankhöjd | Hanar: 46-51 cm Tikar: 43-48 cm |
| Fel | Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse och dess påverkan på hundens hälsa och välbefinnande samt förmåga att utföra sitt traditionella arbete |
| Allvarliga fel |
|
| Diskvalificerande fel |
|
| Nota bene | Endast funktionellt och kliniskt friska hundar med rastypisk konstruktion skall användas till avel. |
| Testiklar | Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen. |