I detta avsnitt följer information från Svenska Kelpieklubben till dig som hanhundsägare om vad som önskas att tänka på och ta hänsyn till gällande din hane för eventuell framtida avel.
Syftet med denna information är att förbättra möjligheterna att öka den genetiska variationen i hundrasen, då den för tillfället är alldeles för låg. Fler olika individer, hanar såväl som tikar behöver gå i avel för att öka den genetiska variationen än vad det har gjort de senaste åren. Risken är annars att det kommer bli stora problem att hålla denna fantasiska hundras frisk och mentalt stabil samt bibehålla dess fantasiska arbetande egenskaper.
Som hanhundsägare har du ett lika stort ansvar för detta som en uppfödare. Låt gärna din hane gå i avel om han är lämplig, men med måtta. Även om det är smickrande med förfrågningar, är det förödande för hundrasen när en hund och nära släktingar överanvänds.
Kastration
Kastrera inte din hund i onödan. Kastrering av hundar av andra skäl än medicinska eller beteendemässiga bör undvikas, särskilt om hunden ännu är oanvänd i avel. Läs mer på Svenska Kennelklubbens webbsida om varför man inte ska kastrera en hane i onödan.
Avel
Får du en förfrågan om att använda din hund i avel ska du tänka på att du är skyldig att informera om allt som kan tänkas vara av intresse, exempelvis hälsoproblem och mentala problem. Du har lika stort ansvar för den kommande kullen som uppfödaren.
Du ska vara insatt i SKK's regelverk gällande avel. Du bör även läsa genom RAS för Australian Kelpie och SVEKK's rekommenderationer för avelsdjur. Du bör också kolla upp mentaliteten och hälsan hos din hanes kullsyskon, tiken och hennes kull/helsyskon samt tikens och din hanes eventuella tidigare avkommor.
Tänk på att avkommorna som din hund lämnar bör utvärderas hälsomässigt och mentalt (HD-röntgen och MH) innan han används vidare i avel. Ett riktmärke kan vara att utvärderingen bör göras efter 10 avkommor eller två kullar, innan han ev. används igen.
Riktmärken för antal avkommor
Ingen hund i rasen bör få över 36 avkommor i Sverige och idealt är att ingen får mer än cirka 14-16 avkommor i Sverige under hundens livstid. Även om din hane har fått färre valpar än så, rekommendera gärna kullsyskon istället, om det finns lämpliga sådana som är oanvända i avel.
Förutom att ingen hund bör få mer än 36 avkommor i Sverige bör ingen hund heller överstiga 72 barnbarn i Sverige.
Har någon av föräldrarna till din hund mer än 72 barnbarn i Sverige bör du vara restriktiv med att låta din hane gå i avel.
Ta hänsyn till hur din hunds syskon har använts i avel.
Har syskonen till din hane fått flera kullar som ännu inte utvärderats bör du vänta lite mer att låta honom gå i avel, för att kunna väga in resultaten av de utvärderingarna i beslutet.
Om din hane används mer än en gång, tänk på att inte låta honom para samma tik igen eller andra närbesläktade tikar (kullsyskon, mor/dotter till samma tik osv). Att upprepa samma eller snarlika kombinationer har en negativ effekt på den genetiska variationen i rasen.
Låt inte din hund överanvändas i avel.
Avelskommitén
Vill du ha vägledning gällande framtida avel på din hane kan du kontakta avelskommitén. De hjälper dig bland annat ta fram din hanes släktskapsgrad med den svenska populationen, statisitik på mentalitet och hälsa kring din hanes släkt, samt samma typ av information om den tik som din hane eventuellt ska para. Tänk på att ju lägre släktskapsgrad din hane har, ju mer värdefull är han att använda i avel, med måtta såklart.
